hipstersofia

Alla tal ser ut som prickar, symbolerna som djur och bokstäverna dansar. Jag får ingen ordning i mitt liv! Min ekvation har inget likhetstecken, bara ett som visar att mina förväntningar är större än mina prestationer. Allt snurrar!

Har vandrat i skogar och räknat träd. Missat bussar och åkt fel. Tittat på fåglarna i Alvik och hoppats att jag någon gång ska kunna flyga, bort från alla förväntningar och förhoppningar. Har skolkat på riktigt för första gången och åkt från Sumpan i fel ände av tåget. Har låtit tårarna komma på tunnelbanan utan att maskera det, bara stirrat ut genom fönstret på den gråa världen. Den kalla röriga känslan i magen gör sig ständigt påmind och de två dagar som är kvar innan helgen kommer känns oändligt långa… Är allmänt opepp på livet och det är bara på rasterna och i på tunnelbanan jag kan slappna av. Den kalla känslan tar över min kropp igen och jag lyssnar på musik som går rakt in i hjärnan!

Har gjort en livsplan med Elin:

-Börja leva Nu och inte bekymra mig över framtiden
-Vara stolt över det jag gjort och det som varit
-Tänka positivt och vända det som går till något bra
-Planera små fina saker att se framemot
-Spontanfika!
-Försöka tänka och faktiskt känna att jag är ganska bra

Alla andra bloggar när det händer något roligt, men jag är tyst. Jag känner att jag inte hinner. Eller så är det bara ett sätt att ursäkta mig. En efterkonstruerad anledning. Jag vet inte.

Mars har nog aldrig varit så bra som den var i år. Jag har firat fler födelsedagar än någonsin. Det är nästan roligare att fira någon annans födelsedag och att ge någon annan presenter än att få. När det är ens egen födelsedag blir man alltid lite förvånad över att dagen går så snabbt och att det inte var så speciellt som man tyckte när man var liten. Man blir förvånad hur glad man blir när ens vänner överraskar en och är underbart snälla. Men samtidigt så är det bara just det, mysigt. Mysigt beskriver allt. Iallafall i år. Och det har varit nästan lika mysigt att fira alla andras födelsedagar.

Jag gör upp fler och fler tankar och planer inför sommaren. Har sökt sommarjobb halva sommaren och halva sommaren hoppas jag bara kunna njuta. Men jag hoppas verkligen att jag får jobba. Det skulle kännas som ett totalt misslyckande om jag blev nekad jobb överallt. Jag ska söka jobb på konsum också, ifall att jag inte får något av jobben på sjukhusen. De anställer ungefär 700 ungdomar på sommaren och jag hoppas så innerligt att jag kommer vara en av de 700. En av de utvalda.

(Jag och Elin försöker få Alicia, Clara och Sofia att ändra sig och skita i Way Out West och dra till Storsjöyran istället… Hoppas verkligen att det går att övertala dem tillslut!)

När jag vaknade hade en solstråle letat sig in bakom rullgardinen och träffat mig i ansiktet. Jag hade kunnat sova längre om jag hade velat men istället pluggade jag kemi och tittade på stjärnhimmeln som bildades på rullgardinen när solstrålarna syntes genom de små hålen mellan trådarna i tyget.

Några timmar senare flydde jag från allt plugg till den snöfria staden för att bowla. Det letades länge efter bowlinghallen som låg på fel ställe och var gömd mellan två mataffärer. Bowlingen var chillad och jag vann faktiskt över Anton och Fanny. Viktor och Elin var lite för bra för mig dock. När vi spelade var det nästan helt tyst i bowlinghallen förutom gammal musik i bakgrunden och vi som skrek och var allmänt pepp och tog upp nästan en hel sån där klotställsgrej som står mellan två banor med våra alldeles för många klot. Min plan om att bowla lite och sedan åka hem och plugga sprack helt. Istället blev det både sushi och fika innan jag nästan 7 timmar senare begav mig hemåt.

Såg precis filmen Finding Neverland, så underbar, så sorglig och så vacker! Alla som inte har sett den borde se den. Den blev precis en av mina favoritfilmer fast jag bara har sett den en gång!

(Lyssnade på River en vacker dröm när jag skrev det här och började längta hemskt mycket till sommaren. Hela låten får mig att tänka på solvarma klippor och lycka, särskilt i början innan han börjar sjunga)

Idag bestämde jag att det var vår på riktigt. Kanske var det egentligen lite kallt för midjekort tröja, converse och skinnjacka. Jag ignorerade isbjörnarna som gång på gång försökte krypa in under min tröja och kände vårsolen värma i ansiktet. Det är härligt att vakna till en rosa himmel och veta att det kommer att vara ljust både när jag åker till skolan och när jag åker hem på eftermiddagen.

Är än en gång kär i Håkan. Tittade på ett klipp från Sen kväll med Luuk från 2000någonting och upptäcker som så många gånger förut att han är himla mysig och faktiskt väldigt söt! Längtar ofantligt mycket tills jag får stå i Gbg och le tills kinderna värker, skriksjunga tills rösten tar slut och dela allt detta med underbara vänner och bara känna mig otroligt lycklig!

Min tårfyllda bussfärd från igår Gävle kändes kort, trots att den varade i etthundratjugofem minuter. Jag satt djupt försjunken i en bok och grät tillsammans med en massa främlingar på en grön buss på väg mot huvudstaden.

Eftermiddagen, kvällen och natten igår spenderade jag med finaste Malin. Vi kollade på filmer man inte kunde sova till, pratade om problem och icke problem, målade naglarna och hade allmänt mysigt.

Idag när jag vaknade blev jag kidnappad av två små konstiga människor som visade sig vara Laura och Miranda. Jag blev förd till en gul villa i Ängby där mina fina vänner väntade. Vi åt en fantastisk god brunch och jag fick vackra paket. Av Maija och Therese fick jag ett underbart vackert foto på oss på balen i nian, en stor fin glasburk med godis och en söt chokladkaka. Av de snälla tjejerna i klassen fick jag en otroligt fin tunika i en underbar rosaaktig nyans.

Morgonen blev lite knas och jag hoppas verkligen inte att någon blev besviken eller ledsen! Nu ska jag plugga lite matematik innan jag ska bege mig till Malins hem.

Febern har ett stadigt grepp om min kropp. Jag har ont i alla leder och känner mig som en gammal människa. En gammal tant. Har gått runt hela morgonen invirad i ett vitt täcke som matchar mitt vita ansikte.

I veckan gick jag runt och var lite smått avundsjuk på min syster som hade feber. Ville också vara hemma och bli ompysslad. Ville ligga i soffan och tycka synd om mig själv och titta på The Wedding Date och Love Actually. Nu ångrar jag mina avundsjuka tankar!

Gick runt i febersjuka hela dagen igår fram till klockan fyra. Då visade termometern att febern var borta och jag begav mig till Alicias hem. Hos Alicia stekte Fanny och jag sjukt många och snygga pannkakor som Sofia och Alicia pusslade ihop till en underbart vacker pannkakstårta. Sedan tittade vi på Eclips med blåbärsfläckar på vita tröjor.

Lyssnade precis på Jag vet vilken dy hon varit i. Den spelades på svensktoppen på radion. Det var ren lycka att höra när han sjunger ”hårdare på mig” för andra gången. Jag ler och tänker på alla gånger jag har sjungit just den delen tillsammans med mina vänner. Nu har Håkan bytts ut mot Oskar Linnros och min tillfälliga lycka är över.

Gårdagen blev en fin dag trots vandringar i hög snö i brist på bussar och för mycket folk på tunnelbanan. I skolan var mer än hälften av alla människor borta och det ryktades att lärarna inte tog närvaro. Helgen började med en fika på Alicias favorit café, Kaffe och drömmar. Vi satt i ett fönster med en fuktig glasruta som ryggstöd och gjorde det som vi är bäst på, fika och prata om allvarliga och inte så allvarliga saker mellan himmel och jord.

När caféet skulle stänga korsade vi den hala gatan och gick in i värmen på Beyond Retro. I ett hörn bland andra gamla blå klänningar hittade jag en sjömansinspirerad klänning som kan bli som den jag drömt om och letat efter. Nu har jag ytterligare ett syprojekt att ta itu med innan värmen kommer tillbaka. Längtar tills jag kan gå runt i somriga kläder tillsammans med alla jag tycker om. Längtar till juni, Göteborg, konsert, sommar och festival med mina fina vänner!

Det har vuxit fram en lite kärlek för Krunegård, Larsa och Eldkvarn i mitt hjärta. Och den redan existerande lilla kärleken för Kent har vuxit lite till. Vårens och sommarens musik ska bli mer än bara Håkan. Borde köpa en biljett till Säkert! Men det bara faller bort ur mina tankar. Jag vill inte vara en av dem som inte är där dagen efter Sofyas sjuttonde födelsedag!

Rubriken passar väldigt bra just nu. Allting går så långsamt idag och kanske alla andra dagar också. Men det är okej om tankarna faktiskt blir verklighet någon gång. Men det är ju det som är det svåraste… Att faktiskt göra en tanke till handling. Men nu utvecklas en av mina många tankar till handling. Har tänkt blogga flera gånger men väntat på något jag fortfarande inte vet vad det är. Kanske våren??

De sista dagarna har varit bra. Igår var det Halv 8 hos mig och Sofya, Clara och jag stod för kockandet. Det blev superbt, men omröstningen glömdes bort. Det blev ett mysigt täckefekke trots galna tafsande barn och med Twilight och New moon i natten.

Jaa, nu har jag tillslut fallit för grupptrycket och börjat blogga. Men vad ska man skriva? Vad är intressant att läsa om och vad inte det? Jag vet faktiskt inte än. Jag får hoppas att det kommer naturligt.

Men jag gör väl som de flesta andra gör i sitt första blogginlägg. Presenterar mig själv. Jag heter alltså Sofia och bor i Stockholm. I Spånga om man ska vara mer exakt. Vilket man faktiskt inte måste eftersom att Spånga inte är den underbaraste och mest intressanta platsen på planeten. Så vi håller oss till Stockholm!

Jag är förövrigt i den underbara åldern snart 17. Vet inte riktigt vilka jag ska lyssna på. De som säger att 17 bara är ”mittemellan” eller de som säger att det är underbart att vara just 17… Jag får väl börja leva mitt nya liv om cirkus en månad och sedan avgöra vilka som har rätt!

Jaha, då har jag alltså skrivit mitt första blogginlägg! Det får väl gå som det går det här!