Imorgon kan man säga att imorgon är det fredag
Det har hänt så mycket sedan jag bloggade förra gången, men ändå så lite. Lovet var långt till en början innan det helt plötsligt var slut och jag hade en trave uppgifter jag ständigt skjuter framför mig. Men det är inte längre acceptabelt. Det känns som att allt ska vara inlämnat och klart på fredag. Som att fredag är den avgörande dagen, ett hinder innan ledigheten. Den efterlängtade helgen med både vila och valborgskalas med Malin. Men innan fredag ska jag klara av en spanskalektion, ett matte prov(som jag trodde att jag kan klara av men börjar tvivla mer och mer för varje sekund) och en studie i två skogar med mina gruppmedlemmar.
Idag var jag och besökte staden med några fotogalna vänner. Fanny var lite suris över att hon inte hade någon kamera och Alicia försvann för att fota i ensamhet. Det var ytterst trevligt att sitta i solen med min stora perfekta knut och äta pommes frites och samtidigt titta på de blommande körsbärsträden som prydde Kungsträdgården.
När man går under taket av blommor och grenar kan man låtsas att man är i en egen liten värld. Som Alice i underlandet. Jag klappade stammarna och prydde de med blommor så att de inte skulle känna sig bortglömda. Stammarna på körsbärsträden är väldigt fina, precis som Fannys axlar, de är värda att beundra.
Hahah ååh, Fannys axlar. Älskar dom<3