Det är svårt att inte gråta
Idag bestämde jag att det var vår på riktigt. Kanske var det egentligen lite kallt för midjekort tröja, converse och skinnjacka. Jag ignorerade isbjörnarna som gång på gång försökte krypa in under min tröja och kände vårsolen värma i ansiktet. Det är härligt att vakna till en rosa himmel och veta att det kommer att vara ljust både när jag åker till skolan och när jag åker hem på eftermiddagen.
Är än en gång kär i Håkan. Tittade på ett klipp från Sen kväll med Luuk från 2000någonting och upptäcker som så många gånger förut att han är himla mysig och faktiskt väldigt söt! Längtar ofantligt mycket tills jag får stå i Gbg och le tills kinderna värker, skriksjunga tills rösten tar slut och dela allt detta med underbara vänner och bara känna mig otroligt lycklig!
SIS!! Jag känner precis som du, dör av ångest inför veckorna som kommer. Dör lite varje dag faktiskt. Satt och stirrade in i väggen en timme innan jag kom igång med matten. Effektiv_chey_94. Samtidigt så känns stress helt okej. Det är liksom en varningsklocka att vi måste börja jobba. Tänk om varningsklockan inte fanns där. Då skulle man inte inse allvaret och få ig i alla ämnen, vilket skulle betyda bajbaj till läkarlinjen, gosig framtid med finfint jobb och andra härligheter. Min slutsats är alltså, efter otroligt många timmars velande fram och tillbaka, att stress faktiskt är bra. Det gäller bara att lära sig hur man hanterar den. That's the tricky part.
Du är bäst, bara såatt du vet liksom <3
